Sleepwalk our lives away.




Beställt och klart. Summer Bundle med Parkway Drives nya skiva som släpps om några dagar, ett sommarsnyggt linne och ett par sköna flip-flops.
Nu väntar jag tålmodigt på att dessa saker ska skeppas (eller rättare sagt flyga) iväg till Sverige för att slutligen landa i min brevlåda.

Utöver denna har jag två andra beställningar på G, varav en redan finns att hämta ut, så på måndag ska jag ta mig en cykel- eller longboardtur till Sunnersta och hälsa på min mamma + hämta ut dem. Awesome!


Tills dess får jag och andra PWD-fans hur som helst nöja oss med detta lilla smakprov på vad som komma ska:


SURROGATES.



Surrogates är en (endast 1h, 32 min lång) underhållande och ständigt fartfylld film som till skillnad från många andra filmer inte tråkar ut tittaren med alldeles för långa dialoger och händelselösa inblickar i karaktärernas vardagsliv, utan istället går rakt på sak. Bruce Willis är guld i rollen som FBI-agenten Tom Greer, och filmen är faktiskt en riktigt bra sci-fi-rulle.

Storyn visar fram ett utopiliknande framtidssamhälle där människan inte längre behöver lämna hemmet för att till exempel jobba eller gå till skolan tack vare såkallade Surrogater - robotar med mänskliga utseenden - konstruerade för att göra exakt det som deras ägare styr dem att göra från den säkra hemmasfären. Brottsligheten har sedan införandet av surrogater minskat till att bli nästan obefintlig, och antalet olyckor och dödsfall likaså. Men när plötsligt två människor mister livet efter att deras surrogater blivit brutalt mördade med ett okänt vapen tvingas Greer och hans kollegor att tänka om. Vem ligger bakom dådet och hur är det möjligt att ägaren dött tillsammans med sin surrogat, när detta tidigare trotts vara omöjligt?

Filmen framstår på det stora hela som en lufttät berättelse med bra flyt, men samtidigt har den också sina brister. Konflikter såväl som spänningsmoment etableras å ena sidan med precision, och vi får följa Greers inblandning i händelseförloppet från yrkesmässig utredning till övergången i ett personligt vendetta. Å andra sidan går det i vissa fall lite väl snabbt i vändningarna, vilket gör att det blir aningen svårt att hänga med i filmens resonemang (hur, vad, varför hände detta?), men tack vare att dessa frågetecken endast är tillfälligt återkommande gör detta ingenting. Det är sådant som tåls att tänka över då eftertexterna rullar, i samma veva som funderingarna över vad denna film vill säga mänskligheten dyker upp och omvandlas till tolkningar, och förhoppningsvis ligger de möjliga svaren inom nära räckhåll.



Så, om du är ett fan av sci-fi-thrillers, rykande heta mordgåtor och emellanåt även lite klassisk action, i kombination med snyggt fotade scener och påkostade specialeffekter, rekommenderar jag att du plockar upp ett exemplar av Surrogates och sätter dig tillrätta i TV-soffan. Denna film är definitivt värd en och en halv timme av ditt liv.

Vaken, men ändå inte.

Har just skrivit klart och mailat iväg mina två sista skrivuppgifter för den här terminen. Det hela tog alldeles för lång tid, längre än vad det borde ha gjort på grund av min noggrannhet, och det känns som om jag suttit framför datorn i ett halvt dygn nu, vilket jag säkerligen också har gjort. Galet värre.
Känner mig ovanligt vaken samtidigt som jag är tröttare än någonsin, hur det nu går ihop...

Det är nog i alla fall bäst att gå till sängs.
Förhoppningsvis får jag godkänt på dessa uppgifter så att jag slipper skolarbete ända till höstterminen börjar och kan sova med gott samvete resten av sommaren. Orkar inte mer skola nu, I need some rest.

Back on track?

Long time, no see.
Mycket har hänt på senaste tiden och ska jag vara ärlig har det inte direkt varit min största prioritet att uppdatera bloggen. Min dator har dessutom haft virus och har därför varit inne på lagning, så även om jag hade velat skriva ner mina (otroligt intressanta) livshistorier har jag inte kunnat. Men nu är jag back on track.

Skolan, som faktiskt varit ovanligt tuff under den senaste månaden (åtminstone i jämförelse med terminens övriga kurser), är officiellt över för tillfället , vilket är hur härligt som helst.
Inofficiellt har jag dock rester, men dessa planerar jag att skriva klart under de närmaste dagarna så att jag sedan kan få mitt efterlängtade sommarlov. Can't wait!

Kan i alla fall säga att jag fömodligen har varit på fler grillfester under den senaste månaden än jag någonsin varit i hela mitt liv, men jag klagar inte. Har umgåtts med suveränt folk, varit på fester både i källare och på tak, haft minnesvärda utekvällar och filmkvällar, fått beskedet om att Parkway Drive kommer tillbaka till Sverie i höst - och jag har självklart redan en biljett till spelningen, spelat den bästa volleyballmatchen ever med mina två underbara polska team-mates, sett solen gå ner över en vacker sjö vid Bojsen och i samma veva signerat en sten tillsammans med tre italienare, köpt och ätit (både till middag och sedan lunch dagen efter) den största pizzan jag någonsin sett in real life, samt åkt longboard och bara levt livet.
Jag har även fått besök av min kära syster som åkte hem så sent som igår, och med henne har jag gått på stan (där Falukalasets alla event upptog gator och torg), varit på kinarestaurang, promenerat långt och länge, sett filmen The Ugly Truth och ätit en fet glass med färgglatt strössel som var sommarens första mjukglass utanför McDonald's räckhåll. Oh gosh, vad jag älskar den här årstiden.

RSS 2.0