Life is hard enough.

Ambitions fail, complications hail, all when my insecurities all fucking prevail.

The pressure rises and I feel the strain.
The doubt begins and confusions reign.
Directionless, where do I turn?


Life is hard enough as it is.


Okej. Imorgon åker jag till Jönköping.
Har svårt att känna någon glädje över att behöva åka, men försöker som alltid att se positivt på det hela.
Jag ser det därför som en tillfällig resa hemifrån, för att ta reda på vad jag tycker om staden och klassen. Är som vanligt nervös för att börja i en ny klass, särskilt då de andra förmodligen redan hunnit bekanta sig med varandra. Men det är ju inte första gången jag åker till en ny stad just för den här sakens skull. Been there, done that. Har dock aldrig känt mig lika utlämnad som nu. Ensam, osäker, rädd. Besviken, ledsen, nedslagen.

Och sjukt nervös inför var jag ska bo; allting hade varit så mycket enklare, och framförallt bättre, om jag hade kunnat få en egen lägenhet eller ett studentrum i centrum istället för att bo på något gammalt, läskigt tjejboende utanför stan. Men att tro att något är lätt i dessa tider är samma sak som att vara orealistisk. Tur att det är billigt i alla fall, för det är väl det enda som känns uppmuntrande i skrivande stund.

"I've been knocked down before. Time to get the fuck up!"

Men vem vet, det här kanske är mitt öde. Om inte så är det i alla fall en chans till att upptäcka något nytt. Vill man inte stanna kvar kan man alltid flytta därifrån.


Have Heart - Life Is Hard Enough

29 augusti 2010.

Här kommer en liten update på vad som hänt under veckan som varit:


Kom tillbaka till Uppsala förra fredagen.
Har sedan dess agerat flyttgubbe och varit med och hjälpt Gila att bära möbler och annat, firat hennes 27:e födelsedag och ätit asgod tårta, gått på stan med Miss Sofie och letat presenter, med mera.

I onsdags var det sedan dags för 100-hästar-fest, a.k.a. pony party! lol.
En helkväll med My Little Pony i olika former, allt från film till brädspel som var jävligt svårt att vinna på med tanke på ålderskategorin det är menat för. Sofie och Mirja hade till och med bakat en tårta med en utskuren ponnyhäst ovanpå och dekorerat den med en karamellfärgad regnbåge. Lagom ballt.
Och riktigt trevligt var det, även om My Little Pony kanske inte riktigt är my kind of thing, hahah :D.

Dagen därefter, det vill säga torsdag, kom Marre (som för övrigt fyller 20 år idag, congratz lillen!) till Uppsala och hälsade på, innan han skulle åka vidare till Falun. Vi gick bland annat i affärer, promenerade runt i stan tills vi fick ont i benen, och käkade slutligen kinamat plus sushi på China River, vilket som vanligt var a-w-e-s-o-m-e.

Två bra kvällar i rad med bra sällskap, det är så det ska vara!

Nu ska jag strax kila hem till mina kära syster för att hjälpa henne med att flytta de sista kartongerna till den nya lägenheten. Sedan ska vi ha familjemiddag och käka god mat, det blir nice.
Men lär först ta och ringa till snubben som har hand om studentboendet i Jönköping som jag eventuellt ska flytta till, för att se om det fortfarande finns något ledigt rum kvar. Hatar att ringa folk, speciellt när jag ringde samma snubbe senast igår. Men får man inget konkret besked är man väl tvungen att ringa en gång till...

Idols and Anchors.

Parkway Drive, live @ Klubben, Stockholm, 5/5 2010.

Jag vill tillbaka till detta ögonblick:


8 augusti 2010.

Har så fucking jävla ont i munnen.
Och har haft det i flera dagar nu... I hate wisdom teeth.
Om det inte går över snart går jag till tandläkaren och ber om epic pain-killers.

Idag åker jag till Falun.
And who knows, it might be the last time.
Imorgon börjar sommarkursen igen efter ett långt, skönt uppehåll. Vill inte gå upp tidigt på morgonen, suck. Men får trösta mig med att jag bara behöver göra det ett par gånger. Är ju ledig (= har hemarbete) vissa dagar.

It must really suck to be Four Year Strong right now.

Don't fix it if it hasn't broken yet.
Don't regret it if it hasn't happened yet.
So let's GO - a tiny spark to set it off,
I'll EXPLODE - ignite the dark, illuminate the unknown.
But since your head's in the clouds, the best advice I've found is don't look down.



RSS 2.0